onsdag 10 februari 2010

Människoordningar

Jag reagerade spontant negativt då jag hörde minister Thors kalla burkhan en religiös symbol. Det är det väl inte! Fastän människor borde väl ha tolkningsföreträde vad gäller för dem viktiga, personliga beteckningar, så som vad man kallar dem. Samtidigt kan vad som helst vara en religiös symbol, beroende på vilken innebörd man ger objektet. En näsduk kan vara en religiös symbol för någon. Alltså förlorar det religiösa sitt värde som argument. Det handlar om mänskliga rättigheter. Vilket nödvändigtvis inte gör saken så mycket enklare.

”Man måste få diskutera problemen med invandringen öppet.” Med det påståendet vill man låta påskina att det i Finland skulle finnas något krav på politisk korrekthet. Så är det inte. I vårt land kan både medier, politiker och vem som helst kläcka ur sig hur korkade, felaktiga, oupplysta påståenden som helst. Inte minst om invandrare. Vad man kan säga om statsministerns privatliv kan man däremot både pröva i rätten och ge oändliga mängder spaltmillimeter. Men varför säger ingen i statsledningen i från, när folk i offentligheten pekar ut vissa befolkningsgrupper som suspekta eller skyldiga till andras svårigheter och misär? Den usla debatten beror inte på politisk korrekthet i vårt land, utan avsaknaden av en tillstymmelse till sådan. Det enda som är heligt är krigsveteranerna.

Men någon ordning på folk måste man ju ha? Under skolans gymnastiktimmar skulle man under min tid ställa upp sig längdordning. Dylikt fysiskt tvång och organiserande ger mig ångest. Det gav det då redan, när jag var barn, men det var först senare jag insåg vad det handlar om. Det handlar om militära och nationalistiska traditioner inom skolan. Ideologiska kvarlämningar, liksom religionstimmarnas bön eller morgonsamlingens psalmer. Men vilka andra sätt att ordna människor kunde finnas? Alfabetiskt, enligt vikt, enligt födelsedag, färg på kläderna, färg på ögonen, likhet med den östfinska rasen … ? Men någon ordning måste man ju ha. Det kunde vara en rolig övning för eleverna under en livsåskådningstimme. Och intressant för läraren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar