Det här handlar inte om presidentvalet. Det handlar om intolerans och om journalistik. I går såg jag ett reportage där folk berättade hur de tänker rösta och många berättade varför de inte kan rösta på Haavisto. De flesta hade nog skam i kroppen att inse att deras argument inte var rumsrena, så de omskrev och slingrade sig, talade diffust om hans "annorlunda" värderingar och livsstil. Till och med unga människor alltså, unga kvinnor. Jag blev oerhört illa berörd. Att vara homosexuell på en sådan ort som reportaget var gjort på måste vara ett helvete. Helt obegripligt att folk anser sig ha rätt att fördöma andra människor på ett sådant sätt.
Undrar om det egentligen ens var värre med den äldre damen som fräste att "sånt är onaturligt". Det slog mig att en rikssvensk journalist aldrig skulle ha släppt någon så enkelt undan, ingen av dem. Men den finska journalisten gjorde precis som man gjorde med sannfinnarnas dumheter inför riksdagsvalet. Inga följdfrågor: hur tänker du riktigt? På vilket sätt tycker du att en persons sexuella läggning påverkar kompetensen? Är det faktiskt ett argument som överskuggar alla andra?
De uppenbart absurda och homofoba tankegångarna borde avslöjas och inte accepteras. Det gäller inte bara politiker, det gäller var och en. Journalistens uppgift är att fråga, inte döma men fråga, och inte låta folk komma undan med underliga och luddiga resonemang eller åsikter. I en demokrati måste man idka öppen och ständig kritik, inte bara av makthavare, utan av allt.
Att dessa mörka sidor av Finlands folk sedan kan kosta oss en bra president är sedan en annan, mycket sorglig sak.
Kuokka-Matti
17 timmar sedan
Tack för en bra text! Jag håller verkligen med.
SvaraRadera//Lusse
Någon ringde in till Radio Nova och menade att homosexualitet var en sjukdom och började lite löst jämföra det med pedofili och han fick svar på tal så att det stod härliga till. Tyvärr hittar jag inte klippet längre, men det är en av de få gånger som jag hört folk som jobbar på media i direktsändning fråga vidare på just ett sådant sätt som du efterlyser.
SvaraRaderaAlla ska förstås har rätt till sin åsikt, men samtidigt så kan man tycka att den som ställer upp för en intervju ska kunna ha en så välgrundad åsikt (oavsett vilken den nu må vara) att man som reporter ska kunna ställa följdfrågor och på så vis tvinga folk att tänka till innan de häver ur sig vad som helst.
Just det! :) Och jag tycker att det är mobbning och inte alls okej att gå omkring och dissa folk så där. Vidrigt. Inte ska man få komma undan med sånt utan att förklara (och skämmas)
SvaraRaderaJag kan acceptera att det finns folk som tycker att Niinistö skulle bli en bättre president av politiska orsaker. Men det är två argument som folk kör med när det gäller Haavisto som jag är så jäkla trött på. Det första är naturligtvis det här med sexualitet - vad fan har det med nånting att göra? Det andra är att han gjort civiltjänst. "Hur kan en sån vara överbefälhavare." Halonen klarade det bra. (Ännu mera fascinerad var jag i tiderna av argumentet att Ahtisaari inte kan vara president för att han inte lyckats se till att hans son gjorde värnplikt i stället för civiltjänst...)
SvaraRaderaFöljdfrågor borde vara obligatoriskt för media att lära sig. Sen är det en annan sak att det inte alltid hjälper. Jag var nyligen på en öl med ett gäng obekanta från en av institutionerna i huset (kände en i gruppen) och en berusad man hjälpte vänligt damerna på med ytterkläderna, men lämnade sin manliga kollegas jacka med argumentet att han "inte är gay". Jag försökte fråga vad han menade, är det gay att hjälpa en man på med jackan och är det ett problem hursomhelst? men fick inget annat svar än att han undrade om jag försökte kritisera hans språk. Kanske han var för berusad för att tänka. Jag valde att gå hem i stället.
Bra i alla fall att du ställde frågan ... :)
SvaraRaderaJag har någon gång funderat just över att finländska journalister väldigt ofta mera dokumenterar än "gräver". Det motsatta är sen att journalisten försöker "sätta dit" den intervjuade, inte det heller fungerar så bra. Journalistyrket är nog inte så lätt.
SvaraRaderaDelvis kan det också kanske bero på att svenskar ofta är bättre på att klä sina tankar i ord. (Helt mina egna fördomar här). TV och radio har tidbegränsningar och när de får ett långt svamlande svar så finns det inte tid för det eller någon som orkar lyssna?
Eller kan det vara så att de finländska journalisterna tycker synd om den de intervjuar släpper en groda i "misstag"?
De litar kanske på att dumheter "talar nog för sig själva", men jag tycker inte att det är bra. Det är låstasobjektivitet, är man en kritisk (eller grävande) journalist, bör man ju gå till botten med saker och ting. Jag tror det beror på att det inte riktigt sitter i vår kultur att argumentera och ifrågasätta saker. Det är inte en bra sak och medierna har nog makten att påverka formatet ... Så delvis tror jag du har alldeles rätt i din sista fråga: man är för "snäll".
SvaraRadera