lördag 7 november 2015

Pilutta er!

Har ni märkt att vi har fått ett fantastiskt nytt system, Kanta, som har alla förutsättningar att effektivera hälso- och sjukvården i Finland? Det tog typ tjugo år att bygga upp, men det gjordes målmedvetet och med en klar helhetsvision för ögonen. Den första lilla riktigt synliga saken, med direkta konsekvenser för oss vanliga människor, är e-recepten. Så kan saker funka, så borde de funka i it-åldern. Men som sagt det tog väldigt många år att bygga upp, mycket arbete, från lagstiftning till informationsarkitektur. Långsiktigt, målmedvetet arbete med helhetstänk.

Med det nya systemet finns det förutsättningar till att förbättra sjukvården och förenkla tidigare byråkratiska processer.

Å andra sidan har vi fått följa med skanderande i media de senaste dagarna kring den "alldeles för ineffektiva" sjukvården. Svårt att se hur någon kunde tappa ansiktet grundligare än vår nuvarande statsminister. Möjligen kan han utklassas av utrikesministern, som ännu mer flagrant svikit alla sina tidigare "ideal". Inte ett snack om substans eller värderingar, bara maktspel på äkta sandlådsnivå. Om jag inte fått läsa om Kanadas nya regering skulle jag ha resignerat inför mina mest cyniska tankar om politiker och demokrati. Kanske finns det hopp i alla fall?

Men tillbaka till reformivern, som ständigt flyttar fokus från det relevanta till det sekundära och därför också är ett maktmedel i sig. Vi hade ganska många sekler något som kallades län i detta land. Ända till 2010. Då skulle det reformeras och effektiveras. I stället har vi i dag regionförvaltningsverk. Man skulle spara 20%, men jag lyckas åtminstone inte snabbt hitta någon utvärdering, nu då fem år gått om så skett. Min känsla är att man minskat personalen och upphandlar en hel del arbete. Förutom regionförvaltningen har vi ju också Närings-, trafik- och miljöcentraler. Och förstås landskapsförbund. Dom har ju förstås alla olika gränser.

Nu håller man på att på allvar sätta igång ännu en reform, vars innebörd och förverkligande verkar oklara. Exakt hur allt arbete ordnas och att det hela verkligen ska bli effektivare har åtminstone gått mig förbi. Slutresultatet av regeringens förhandlingar verkar vara att vi också i fortsättningen kommer att ha både glest bebodda områden och områden med mycket människor och mer resurser. Kontrollen över  både processer och kostnader kommer antagligen att bli mer begränsad då vinstbringande företag ges större spelrum. Erfarenheterna av upphandling har inte varit goda alla gånger. Det är genuint svårt för mig att se var inbesparingarna ska komma.

Framför allt skulle det behövas mer långsiktighet, för effektivering är inget som kommer snabbt. Tänk om man skulle lägga åt sidan maktspelet och återupprätta länen och slå ihop alla verksamheter igen och flytta en större del av sjuk- och hälsovården på dem?  Man kunde kanske också påbörja ett ännu större, typ tjugoårigt projekt: i stället för att stifta nya lagar, skulle man ta sig an lagstiftningen och skriva om den. I klarspråk med färre lagar. Slå ihop, förenkla, modernisera. Systematiskt med bred, sakkunnig och långsam beredning.

Nåväl. Nog drömt. Deadlines är väl viktiga i dag och ska väl numera ligga högst några dagar i framtiden. Inte för att man sen behöver bry sig om dem. För de var ju bara som man sade. När man är minister får man säga vad man vill. Om man inte vill lyssna till statens revisionsverk.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar