lördag 10 december 2016

Deliberation

Jag har säkert skrivit det tidigare, att det är visst bra att lära sig retorik och argumentation, men ännu viktigare vore att lära sig deliberation. Det betyder att man är grundlig, rationell och eftersträvar att faktiskt förstå alla argument. I slutändan eftersträvar man konsensus. Tanken bygger på att det går att resonera sig fram till den bästa lösningen i varje given situation.

Så är naturligtvis inte fallet i verkligheten, helt enkelt eftersom vi sällan har fullständig information. I synnerhet framtiden är ju alltid oviss. Dessutom finns det sällan en bra lösning, som skulle vara fri från subjektiva värderingar. Värderingar och prioriteringar kan ju faktiskt växla mellan individer utan att det automatiskt något är fel med det.

Men idén om det rationella samtalet som grund för gemensamma beslut är viktig. Det innebär nämligen också att man kan revidera sina synpunkter när man får ny information, vilket är väldigt, väldigt viktigt. Helt enkelt därför att världen hela tiden förändras. Därför måste också samtalet vara ständigt pågående. I vissa fall kanske man inte behöver uppnå konsensus.

Gravyr av W. O'Keefe från 1795. Gallica, Franska Nationalbiblioteket  ark:/12148/btv1b6948208f 


Det skulle vara viktigt att omfatta den här tanken. Att olika åsikter kan vara ok. Men också att det som var okej, rationellt och korrekt för hundra år sedan eller i går kanske inte är det längre i dag. Eller tvärtom. Dessa gränser är dessutom ofta flytande och oklara och därför måste de hela tiden diskuteras. Och det är en bra sak. Hur vi förhåller oss till kön eller moraliska regler som har sin grund i religion eller minoritetskultur är inte alltid enkelt. Det finns kanske inte ett entydigt, enkelt och rätt svar i varje läge. Tvärtom vore det lite oroväckande om man inte kunde diskutera, ifrågasätta och argumentera kring svåra ämnen och frågor om vad som är rätt och fel. Frågor där folk är väldigt bestämda med sina åsikter är ju särskilt bra och viktiga att diskutera. Att reagera med kränkning eller ilska är inte rationellt.

En sak som allvarligt stör det pågående samtalet om gränser för vad som acceptabelt är, förutom troll och lättkränkta politiker som inte kan eller vill föra seriösa samtal, att dagens medier (och då menar jag både gamla och nya) ofta tenderar slå upp känsloväckande rubriker kring de mest strikta åsikterna eller argumenten. Att falska medier eller slarviga redaktörer dessutom presenterar rena fantasifoster till åsikter eller gränsdragningar in i debatten eller totalt förbiser alla proportioner gör ju saken inte bättre.

Vi borde lära oss att det inte är farligt att samtalet pågår, att det finns olika aspekter och att saker är komplexa. Och att det är riskabelt och svårt att generalisera, även om man ibland måste göra det.

Att det käbblas på webben är kanske inte så illa, det är ett tecken på att världen trots allt förändras. Om folk var mindre rädda för förändring och osäkerhet skulle det hela säkert fungera bättre. Allra viktigast skulle vara att sila bort känslorna, att reflektera. Och så borde vi också på allvar diskutera gränserna för vad som är acceptabelt beteende på nätet. Exakt var går gränsen för vad man får skriva? Det finns knappast ett enda korrekt svar här heller. Men vi måste diskutera saken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar